Inte bara dressyrträning

Hallå hallå! Bild: Ridhuset

Nu har snön kommit tillbaka till skåneland! Otroligt men sant :) Lite kallt är det också men det är inget som hindrar mig från mitt dagliga arbete.

I torsdags var det äntligen dags för Henrik-träning igen, men denna gången med Lisen. Hon skötte sig bra tycker jag och hon tyckte det var jättespännande att få åka bort nån annanstans och se nya hästar. Jag förklarade mina problem med Lisen för Henrik och utifrån det blev det en väldigt bra lektion med mycket tips och övningar på hur jag ska lösa den spändhet som finns hos Lisen. Jag fick t ex lära mig att bakdelsväningar i både skritt men framförallt trav gör att hästen sätts i en position där den inte kan spänna sig och med hjälp av detta kan man lösa lite spänningar. En annan sak jag fick prova på var att hålla händerna så högt upp som möjligt med sträckt och stadig tygel när hästen tar upp sitt huvud istället för att söka sig framåt, nedåt, samtidigt som man låter hästen ta väldigt korta steg. Man ska vara konsekvent och behålla denna hållning ett tag, tills man känner att hästen vill söka sig neråt. Detta gör att hästen känner sig obekväm och vill automatiskt söka sig framåt, nedåt eftersom det är bekvämare. Och det är just detta jag vill med Lisen, att hon ska känna sig bekväm med min hand och suga fast i bettet och söka sig framåt neråt. All denna träning har gjort att jag idag för första gången har kännt att Lisen har viljat ta tag i bettet och söka sig framåt, nedåt redan från början av passet. En väldigt härlig känsla. Vi arbetar numera som ett team istället för att hon kämpar emot mig (har det känts som). Riktigt skönt!!! Men trots detta stora framsteg har vi mkt kvar att lära.

Bild: Lisen

Igår var Annika och jag på en liten tripp till Höllviken för att titta på när Ted Nätterqvist hade träning och för att hälsa på Eva-Marie som anordnar dessa träningar och bor och driver verksamhet i Höllviken. De har nyligen byggt ett stall med 50 boxar (andelshästar) och nytt ridhus. Ted är en fruktansvärt duktig tränare, men inte så konstigt med tanke på hans bakgrund och meriter. Hans pappa har ridit OS och han själv har massor av meriter nationellt och internationellt. Han håller på med import av hästar och egen uppfödning (sålt häst till Marcus Fuchs t ex) och så tränar han den svenska och utländska eliten. Under träningen förklarade han väldigt ingående hur man ska rida mot ett hinder och varför, de 4 olika sättet som avgör hur man hamnar rätt mellan hinder (tempo, vägval innan hinder, vägval efter hinder, avsprångspunkt). Lärde mig en hel del faktiskt bara genom att stå på marken. Ska träna för honom någon gång sedan är det tänkt, Eva-Marie tjatar lite på mig och tycker att jag ska hänga på de här träningarna. Men än är inte Lisen riktigt redo för att hoppa.

Jag får inte glömma att tilläga att huvudpersonen i Arn-filmerna faktiskt är Teds son, Joakim. Rätt så häftigt! Lite roligt är det att Joakim inte är ett dugg intresserad av hästar och ridning, men han har ridit lite när han var liten. Teds 2 andra barn var faktiskt med på träningen och red dem också.

Nejmen nu får det räcka! Jag kommer med nya uppdateringar inom kort.

Bild: Axel och jag på ridtur